Direktlänk till inlägg 3 april 2009

Slarv med fastighetsbegreppet underminerar utemiljöns betydelse!

Av Linus Masimov - 3 april 2009 15:58

Nu är det dags att vi lär oss ett nytt ord, eller snarare slutar slarva! Jag talar om ordet fastighet och de kniviga konsekvenser en meningsförväxling kan få. Med dagens språkbruk hamnar utemiljön i skymundan, detta är min tes.


Alltför ofta hör man ordet fastighet användas synonymt med byggnad, men det är felaktigt. Låt oss ta en närmre titt på lagtexten:


Jordabalk (1970:994)


1 kap. Fastighet och dess gränser

"Fast egendom är jord. Denna är indelad i fastigheter. En fastighet avgränsas antingen horisontellt eller både horisontellt och vertikalt. Om fastighetsbildning finns särskilda bestämmelser."


2 kap. Tillbehör till fastighet

1 § "Till en fastighet hör

  • byggnader, ledningar, stängsel och andra anläggningar som har anbragts inom fastigheten för stadigvarande bruk,
  • på rot stående träd och andra växter,
  • naturlig gödsel."

En fastighet är alltså en bit mark. Eventuella byggnader på fastigheten kallas juridiskt för tillbehör.*


Varför envisas vi då i vissa sammanhang att sätta ett likhetstecken mellan fastighet och byggnad? Det går att urskilja två huvudanledningar till det. Det första skälet är enkelt, det handlar om okunskap. Man tror att fastighet är en formellare synonym till byggnad. Jag upplever att det allt för ofta är just fastighetsägare som i meddelanden och anslag visar prov på denna ordförväxling, lite pinsamt kan tyckas.


Den andra anledningen till att kalla byggnad för fastighet är paradoxalt nog för att göra sig förstådd. Man tänker att fastighet används synonymt med byggnad och därför väljer man att uttrycka sig som folk förväntar sig. Detta menar jag inte bara underskattar mottagaren utan cementerar också en begreppsförvirring som både sätter käppar i hjulen för det goda samtalet såväl som skapar en ekonomisk, juridisk och samhällelig otydlighet.


Ett exempel är den debattartikel undertecknad Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag publicerad i DN 20/3 2009. I denna argumenteras för en rejäl omarbetning av miljonprogrammets bostadsområden som de tycker "kanske är vårt lands största misstag under 1900-talet". På flera ställen i texten används ordet fastighet och man kan ana att även dessa två författare har fallit till föga för ovan beskrivna ordförväxling. I ett stycke skrivs


"[V]anskötsel av fastigheter kan gå långt innan det blir aktuellt med särskild förvaltning. För att förhindra att det går så långt att väggar rasar in eller ohyra sprider sig i hela fastigheten vill vi att hyresnämnden ska kunna agera tidigare."


Detta kan väl knappast tolkas på annat vis än att de med fastigheter avser hus? Eller menar det i själva verket att det är förkastligt med pälsängrar på parkeringsplatser? Kanske avser de just fastigheter, men det framgår då inte i deras val av exempel. Jag är inte ute efter en billig poäng, snarare vill jag peka på den, måhända oavsiktliga, otydlighet detta språkbruk för med sig. Som landskapsarkitekt ser jag att miljöerna mellan husen är en stor brist i många miljonprogramsområden. Jag är den första att skriva under att de är utdaterade och förfallna och bör ges omsorg, men jag är inte alls säker på att detta inkluderas i Ullenhag och Sabunis resonemang. De poängterar visserligen framåt slutet av artikeln värdet av offentliga mötesplatser som torg och parker, men det stärker snarare min misstanke att rummen mellan husen inte avhandlas tidigare i texten. Skriver alltså författarna om hela fastigheter eller bara hus? Det framgår aldrig riktigt, och det är synd.


Det finns ett stort antal ord som sammansätts med fastighet: mäklare, förvaltare, skötare, skatt, ekonomi, bolag etc... En hel branch och terminologi kretsar kring fastigheter, men alltför ofta är fastighet lite slarvigt samma sak som byggnad. Att fastigheter också innefattar utemiljö vet man väl egentligen, samtidigt faller den mellan stolarna om fastighetmäkling får betyda mäkleri av byggnader (eller t.o.m lägenheter) och om fastighetsutveckling implicit handlar om hus.


Ett annat exemel är danska Ørestad, en helt nyplanerad stadsdel i Köpenhamns utkanter som en kollega till mig besökte för en tid sedan. Ørestad är ett stort, snyggt område i betydelsen "en samling av snygga hus" men dess rumsliga relationer mellan husen och de döda utemiljöerna speglar en okunskap, alternativt ointresse, för det offentliga och de halvoffentliga rummen. Parallellerna till miljonprogrammets funktionalism är frestande att ta till. Det är en ny stadsdel på tidigare icke bebyggd mark med bostäder i höga, geometriska hus. Utemiljöns största kvalitet  är närhet till metro och parkering medan rumsliga kvaliteter får stå åt sidan. Den stora skillnaden från de svenska områdena är möjligtvis ett blandat uttryck hos de höga byggnaderna, något som faktiskt Ullenhag och Sabuni förespråkar i sin artikel. Att hävda att Ørestad fått sin form genom ett felaktigt fastighetsbegrepp är väl kanske att ta i, men samma byggnadsorienterade fokus återspeglas som i debattartikeln.  Kanske skulle Sabuni och Ullenhag mena att Ørestad är en bra förebild för vad våra miljonprogramsområden kan utvecklas till. Men som tidigare nämnts, om detta går det bara att spekulera eftersom man inte med säkerhet vet vad de avser med fastighet.


För att frågor om god utemiljö verkligen ska komma upp på bordet hävdar jag att vi måste sluta slarva med fastighetsbegreppet, inte minst jag och mina kollegor inom landskapsarkitekturen som ofta har rollen som förkämpar för utemiljön.  Om språkbruket påverkar hur vi tänker eller tvärtom är en fråga om kausalitet. Troligtvis påverkar de varandra och då kan vi hjälpas åt att bryta cirkeln genom hur vi uttrycker oss.


Lycka till med språkbruket!


*Sedan 2003 kan fastigheter vara av tredimensionell karaktär, och från och med 1 maj i år kan fastigheter även vara "ägarlägenhetsfastighet: en tredimensionell fastighet som inte är avsedd att rymma annat än en enda bostadslägenhet". Även innan 2003 har ju en fastighet exempelvis i våra innerstäder kunnat vara bebyggd ända ut mot fastighetsgränsen, vilket också kan vara en trolig orsak till ordförväxling. Detta gör dock ingen skillnad i sak.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Linus Masimov - 25 juni 2009 14:10

En av mina käpphästar är den idé som kallas Hume's lag, döpt efter dess upphovsman, David Hume (1711-1776), skotsk filosofi, historiker och nationalekonom.   Hume's lag innebär populärt att ett imperativ (bör-sats) inte kan följa enbart på et...

Av Linus Masimov - 25 juni 2009 09:25

Det är orättvist och enfaldigt att tilldela en art ogrässtatus. En maskros anses vara ogräs för reaktionära villaägare, men uppskattas av en bilist där den pryder extensiva gräsmattor i trafikmiljö.   En art kan inte vara ogräs och inte ogräs samtidi...

Av Linus Masimov - 5 mars 2009 15:29

Varför, varför, varför, måste vi dras med snöslask?   Ska det vara så att man flera månader om året måste förstöra skorna, bli blöt om fötterna och halka och slå sig bara för att vi bor i ett kallt land? Jag vet nog varför vi är deprimerade om vinter...

Av Linus Masimov - 5 mars 2009 10:42

foto: Dynamedia   En man som heter Thorbjörn Holmlund vill bygga en 45 meter hög älg i limträ på berget Vithatten mellan Skellefteå och Arjeplog. Hur kan man annat än älska ett så vansinnigt projekt?   Holmlund är turistentreprenör och driver Svansel...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se